HOROR SNART DRAR JAG OCH JUVELEN

Give Me Back My Boots

Finaste Maria skriver sorgvisor här (nedan) precis som jag gjort stört länge och vi har en liten Julia som också haft en liten flisa i hjärtfickan (hjärtfittan) denna tidiga vår. Johan har drabbats av en stalin-pelle som trots allt fick honom att ändra relationsstatus på fb så även det går in under denna Sorgsna kategori trots mindre hjärtblod men desto mer psykblod.
Ja denna typ av ledsenhet har jag pillat med här trots löften om hyllningsrop till sommar och bästisar. GLÄDJE skulle det va! Men 2010 klampade in och dunkade mig i huvudet med stark herrparfym och ofrivilligt bubbliga fingrar, lösningar i texter nerpilade utan matte bara hjärta till den som orsakade kaoset i hopp om dennes Tänka Om.
Obs detta var ett ragg! Inte Romeo&Julia utan nattsvart söderragg. Så. NU TYCKER JAG DET ÄR DAGS FÖR MIG ATT SADLA OM, SKITA I NERBAJSAT EGO. Jag är faktiskt rätt chill men kan uppenbarligen älta (Julias ord) in i det oändliga men har härmed bestämt mig att jag vill annat nu. Vänner, nu är denna sida åter i er ära (som det var tänkt från början)! Fast livet ÄR som ett avsnitt av Days of our Lives så det är svårt att säga hur länge jag kommer hålla mig till temat men nu är jag en Smofska med lyft haka och hoppfulla tangentfingrar. /Krysm

JOOOJOJOJOJOOOOO

jag har lagt korten på bordet! med två killar jag gillar. gillar den andra mer än dan första och den första mer än den andra. som det brukar vara. gillade den första i tanken i ett halvår sen blev jag trött och full och konfronterade och bröt en tå. träffade den andra, trodde han var bög som vanligt, det var han inte och han har romantik ändå ut i fingertopparna. han verkade gilla mig mer när jag var otillgänglig, som det brukar vara. la korten på borde och sa "kom hit du kan bo hos mig i några dagar" han blev lite paff tror jag. men ska det vara så ska det vara så ska det vara. skickar man kärlekssånger och poetiska email om vinden och kärleken så får man stå sitt kasst och leva upp till alla "I wish" som man har sagt. annars får det vara. inget att hymla med.
nu ligger korten där och väntar på nästa drag, vi får se. antingen eller, vinna eller försvinna, svart eller vitt. kan inte vänta i all evighet, tålamod är tyvärr ingenting jag har mycket av, eller ja mer än dom flesta kanske, eftersom drömmarna tar över så lätt. men jag lär mig med tiden, vilket gör tiden knapp.pppppphhhppppppp

GRÅ VÅRdag! Pass på inte vinter längre!

Njut av det lilla jag sa där ovan för nu är det slut med muntra utropstecken. Sorg i stor t-shirt är var det handlar om. asasasasasasasas.. Jag har i jumpadojor och svettig rygg lunkat runt med en vodkaflaska i ena handen och ett bortglömt men obsobs ändå levande hjärta i den andra. Visst vodkan är till ikväll men SYMBOLIKEN I DET: Polskan&Vodkan&envisa utväxten&förlåt att jag dödar dig&&&&Dricka Vodkan&polskheten som alltid är kvar efter skratten. Måste glömma drömma ge upp blunda men kommer dagdrömma. Önskar man var snygg fast man inte vill byta nån centimeter av sig själv med nån egentligen. Fundera vad man gjorde för fel fast man vet att man inte gjort nåt fel. Hormoner ska klicka mellan två personer sägs det, inget man kan göra åt men vafan. Jag klickade! Pepprat mig själv med valium pepp, lugn bara lugn. Jag är som tanten med döda blicken vandrandes mellan läkarsalar där ingen kan hålla en i handen, det smärtar men man vill ändå leva. Så man går på med fokus på endast tre saker, gå, gå rätt och herregud freaka inte. Att nån genom vanlig stockholmsexistens kan skjuta mig i magen dra ut inälvor och vira dom runt min hals som naturligtvis på nåt sätt lämnar mig upphängd i en takkrok är vackert och svidigt.

pink heart

I wasn't in love with her. And she didn't love me. For me the question of love was irrelevant. What I sought was the sense of being tossed about by some raging, savage force, in the midst of which lay something absolutely crucial. I had no idea what that was. But I wanted to thrust my hand right inside her body and touch it, whatever it was.

INFERNO STIRRAR SER

JAG RESTE MIG UPP OCH SA
KANSKE ÄR DETTA DEN VIKTIGASTE DAGEN I MITT LIV

">

">

efter sommaren 2010 kan alla dö

Just nu andas jag för att hångla med en solstråle och ha en man som värmer min kind. Lika kär i solen som i killen. Lika kär i mig som i kompisen jag rusar armkrok med. Packa solbrickor&myggspray annars u die. Jag vill att det ska vara blossande varmt ute och blommande träd nedanför mitt fönster där fiskmåsar gör ljud, en svettig Bamse i köket som viftar med en solfjäder. Jag lägger ner Bamse i ett babybjörn-sele och kutar ner till årstavikens brygga och kastar oss ner i vattnet, KLART HON KOMMER FATTA HUR NAJS DET ÄR! Sen lägger vi oss med solblekta luggar på en liten klippa och stirrar på pojkar och läser högt för varandra tills det är dags att gå hem eller möta upp dom andra. Att kuta ut på årstavikens is när det är svart ute med Bamse invirad i en sjal i fickan är depp. Barfotafolket vill kunna gå barfota igen.